Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Helgelse. Herr Olustig. Herr Trött.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nu är det då för bedrövligt bär i staden», sade han.
»Kan du väl tro, att den förr så älskliga mor Enfaldig
är alldeles förändrad! Förr var hon alltid så mild och
full av bugsvalelse; nu är hon hård’ och full av oblida
domar, så att jag rätt undrar, vad Immanuel skall säga
om sådant.»
»Käre, vad säger du?» svarade herr Trött; »o, den
olyckliga människan, hon har allt tagit skada av sitt
umgänge med AbraJhamsson. Må tro det. En sådan där
styv ande kan lätt fördärva dem, som äro svagare, om
man ej får nåd att vara på sin vakt. Det är då väl,
att du och jag och några till hava ögon att se, huru
det i själva verket står till med den karlon. Men
flertalet äro skumögda och se ingenting. Och bland dem
är nog mor Enfaldig. Jag har tyckt mig märka det på
senare tider, fastän jag inte velat säga något. Endast
för fru Bahtalare nämnde jag i förrgår, vad jag fruktade.
Mon hon lovade på sin beder att inte låtsa om det för
någon mer än för fru SJcvallerbyita.
»Ja», sade Olustig, »för Abrahamsson är mor Enfaldig
numera så blind, att hon inte tål höra, att någon har
något att klandra hos honom. Må Immanuel snart
komma med hjälp. Annars vet jag inte, hur det skall bli.»
»Ja, broder», svarade herr Trött; »vi förstå varandra,
du och jag. O huru gott, när hjärta smälter tillsammans
med bjärta i broderlig kärlek!»
Därpå omfamnade de varandra samt gingo sedan var
sin väg. Men ingen av dem gick till Immanuel.
Under tiden vandrade mor Enfaldig sin väg framåt till
Abrakamssons boning. Men som samtalet med Olustig
hade bedrövat henne, så tog hon först av i ett gathörn
och gick till Immanuel för att bedja om förlåtelse för
sitt hjärtas hårdhet. Ty hon kände, att hon icke kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
