Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Abrahamsson i ömklighetsklassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tröst. En sjuk skall icke pina sig med att arbeta. En sjuk
skall ligga stilla. En sjuk har rättighet att ligga.»
Under det att sådana nådefulla ord flödade över
gummans läppar, blandade sig i Abrahamssons hjärta
glädje och fruktan. Han drack av hennes ord en outsäglig,
en himmelsk tröst, såsom den törstiga hjorten dricker,
när han funnit en källa. Men på samma gång kände han
det inom sig så, som ville han med ett litet tillägg eller
en invändning något inskränka den obegränsade frihet,
som den kära gumman med sådant liv och sådan värme
förkunnade. Dock kunde han icke komma sig för att
säga något därom. Hans hjärta var för fullt. Han hade
genom gumman fått mer, än han för tillfället kunde
rymma i sitt trånga hjärta. När han gick, räckte han mor
Enfaldig handen och sade:
»Gud vare tack för hans outsägliga gåva!»
»Ja», svarade gumman, »den som tror, av hans liv skola
flyta strömmar av levande vatten.»
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
