Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Nådens frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag tänkt: Ack! det var väl, att jag en gång får pusta ut
något litet!»
Här tystnade de bägge vännerna och försjönko liksom
i rannsakning av sig själva. En fruktan för
självbedrägeri överkom dem. Men efter en stund öppnade
Abra-ihamsson sin mun.
»Herr Upplyst»––––-
»Han heter inte Upplyst utan Självklok», avbröt mor
Enfaldig.
»Ja, ja», fortfor Abrahamsson, »han berättade för mig
en gång, att han hört dig driva den läran: ’Tro blott
nåden och lev sedan, som du vill.’ Säg mig öppet: kan det
vara din åsikt?»
»Jag minnes inte», svarade gumman, »om jag någon
gång precis sagt så. Men om jag har gjort det, så ångrar
jag det alls icke.»
»Men icke kan väl det vara rätt ?»
»Jo men, det är så. Däri ligger en härlig och på
samma gång djupt hjårterannsalcande sanning. Ty den
som tror nåden så, att han därigenom icke får ett nytt
sinne, som gör honom villig att leva ’heligt och fromt,
han är ännu en skrymtare. Han står icke till att hjälpa
med det, att man sätter emot vartannat dessa två: tro
nåden och lev lieligt. Alldeles som hörde icke det ena med
nödvändighet ihop med det andra. Och av sådana
skrymtare är staden Egenrättfärdighet full. Dock undrar jag
icke på, att herr Självklok anser denna lära för farlig.
Han vet med sig själv, att om han skulle börja leva så,
som han ville, så skulle han bryta ut i allehanda synder.
Sådana äro alla skrymtare, varför herr Självklok söker
att hjälpa dem tillrätta med sitt ’men’, som han är så
flink med.»
Abrahamsson, som under detta samtal många gånger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
