Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Nådens frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diga, så att de föllo från nåden, då var där ingen
pardon mer i Lans mun. Nej, då voro Lans ord som en
ljungeld. Många olika meningar råda här i staden, det
vet patron. Det får man fördraga. Ty vi förstå alla
endels; och alla taga vi i något stycke miste. Men allt
går bra, så länge alla vila på grunden. Men dem, som
riva sönder grunden, dem får man icke fördraga.»
Under det mor Enfaldig berättade detta, stod en tår
i hennes klara öga. Abrahamsson, som tydligen därav
såg, huru hon ömmade för Självklok och de andra
själarna, fann sig tillfredsställd med hennes förklaring.
Därför ansåg han sig böra återgå till det nyss avbrutna
samtalet och dess ämne.
»Du talade», sade han, »om att tro nåden och sedan
leva, som man vill. Säg mig då, är det icke också
nödvändigt att lägga vikt på goda gärningar?»
»Jo visserligen», svarade gumman, »blott det sker på
rätt ställe och i rätt tid. Om vårt kött vore helt och
hållet borta, så skulle vi lika litet som Immanuel
behöva några förmaningar. Alen eftersom den gamla
naturen ännu alltid stretar emot den nya människan hos
oss och vill undertrycka henne, så är av nöden, att vi
flitigt vaka samt troget oek beständigt kämpa mot köttet.
Här prövas då tålamodet, och ofta går det hett till. Alen
om den nya människan ligger under ocli hjärtat är
bävande och förskräckt samt börjar förlora sitt fäste i den
fria nåden, då måste alla förmaningar fara, då måste man
ivrigt sätta sig emot allt tal om goda gärningar och
endast driva på med nåden. Ty alla förmaningar, ja även
de ömmaste, medföra alldeles ingen kraft åt den nya
människan utan sporra henne allenast. Och då kommer
hon jämt så långt, som hon har krafter till av trösten i
nåden, men icke längre. Har hon då förlorat sitt fäste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
