- Project Runeberg -  Brukspatron Adamsson eller Hvar bor du? /
102

(1916) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Mor Enfaldigs anfäktelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från den tunga bördan att arbeta för dagspenning, eller
för att därmed bidraga till mitt uppehälle. Då
Immanuel lever för mig, så må väl det vara mig skäl nog
att leva för honom.» O, huru kär hon är mig! Och
huru ljuvligt måste ej hon hava det i det dagliga livet!
Vilken frihet, vilken frid! Hon slipper erfara sådana
svårigheter som jag — jag som är full av allt elände.
Ack, om den tiden snart vore inne, då jag kunde komma
i samma lyckliga ställning, då inga tvivel, ingen otro
mer oroade och plågade ens arma hjärta! Emellertid
skall jag aldrig, aldrig glömma de lärdomar, som jag i
dag fått av henne.»

Uppfylld av dessa tankar vandrade Abrahamsson
sakta och lugnt framåt. Han kände en egendomlig frid
och trygghet i sitt hjärta. Den käre mannen hade ännu
icke mycket erfarit. Han skulle »aldrig» glömma
gummans lärdomar! Men han förstod icke ännu, att det var
lika svårt att behålla dem, som att få dem in i hjärtat.
Han anade icke, att han snart skulle råka i ännu
hårdare trängsel, än han befann sig i, då han denna afton
besökte gumman. Han trodde sig förstå gummans ord
riktigt, men han kände icke de onda tider, som komma
skulle; och han visste icke, att han skulle få erfara
mycket svårare anfäktelser hädanefter än hittills. Därför
inbillade han sig, att gumman hade det så lätt, och
lyckönskade sig till den dag, då han själv skulle få det lika
lätt. Vem helst han mötte under den närmast följande
tiden, talade han med honom om denna sak.

Men under det han sysselsätter sig som bäst med dessa
betraktelser över gummans liv samt dessa ljusa
förhoppningar och framtidutsikter för sig själv, vilja vi kasta
en blick in i mor Enfaldigs boning för att se, om det
verkligen alltid var så ljust där. Visst var hon en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:12:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adamsson/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free