Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Mor Enfaldigs anfäktelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så nyligen hade sökt inpränta hos honom, nämligen att
allt skall vara av nåd utan all egen värdighet eller
förtjänst.
»Iierre, förbarma dig över henne!» bad den förr
bekante Olustig, som nu var ömt fästad vid mor Enfaldig.
»Skynda att undsätta henne. Vad skall det bli av oss,
om hon förgås b>
Sedan Immanuel en stund åhört dessa och dylika
bönesuckar, svarade han:
»Jag har uti ett litet ögonblick som snarast gömt bort
mitt ansikte för henne, men med evig nåd vill jag åter
förbarma mig över henne.»
Glada vände de åter om till mor Enfaldig för att
berätta för henne detta svar. Men hon var döv för all
tröst.
»Det är ute med mig!» voro nästan de enda ord hon
svarade.
Under tiden hade underrättelsen om denna fasansfulla
tilldragelse även kommit till herr Självklok. Utan att
röras av gummans nöd, svarade han i kall ton:
»Jo, jag kunde väl förstå, att hon en gång skulle få
smaka frukterna av sina förföriska åsikter för att
därigenom varda de andra till en varning, att de icke måtte
f‘>lja hennes fotspår.»
Det var icke utan, att han kände sig belåten över, vad
som hänt, fastän han hade förstånd nog att icke tala om
det för någon.
Vid mor Enfaldigs säng sutto nu många hennes
vänner. Och ehuru de med djupt medlidande sågo hennes
hjärtslitande kval, hennes matta, nästan brustna ögon, i
vilka endast en stum förtvivlan avspeglade sig, så voro
de dock glada i hoppet om den snara hjälp, som
Imma-nauel skulle komma mfed. Men den ena timmen efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
