- Project Runeberg -  Brukspatron Adamsson eller Hvar bor du? /
160

(1916) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Det hemliga kvarteret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den heliga staden. De äro nyss framkomna, de äro
införda i Syndernas Förlåtelse. Staden är i rörelse,
nyheter går från mun till mun. De själva fröjda sig över
nåden och vänta, att det nu skall vara slut med deras
elände. Under tiden ankomma ytterligare två från
samma ställe. Deras namn äro Usel och Eländig. Kort
därefter anlände ock andra. Även de prisa med hög röst den
barmhärtighet, som vederfarits dem. De tycka i den
första livliga känslan av nåden, att de nu äro alldeles
befriade från sitt elände.

Många av dem blevo också genast helbrägda. Ilos
andra började däremot efter någon tids förlopp
sjukdomen ånyo att framträda. De bodde i Syndernas
Förlåtelse, de vårdades på sjukhuset, de badade i älven,
men intet tycktes hjälpa. Väl voro de vissa tider
något bättre, men så bröto anfallen ut igen, så att både
de själva och andra ryste därvid. Ivrigt lågo de
Immanuel efter i bön och åkallan, men det tycktes, som
ville han icke hjälpa. Nu började de tvivla på både sig
och Evangelium och Immanuel. Där fanns icke heller
av de andra mer än en, som visste något råd eller kunde
behålla modet, Det var mor Enfaldig. Troget sittande
vid deras sängar, förmanade hon dem att hava tålamod
och bida samt under tiden vara flitiga i att tro nåden;
»ty», sade hon, »det är ändå ingenting annat, som Jcah
hjälpa.»

»Men Väktare sade, att vi snart skulle bliva friska
igen!» invände den ene efter den andre.

Så hade det fortgått hela långa tiden, och att se de
armas kvidan och jämmer var mycket rörande. De
vredo sig på sitt läger, de kastade sig av och an, de
suckade, de ropade. Men när anfallen kommo, förlorade
de sansen, och stormvädret drog dem med sig. Efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:12:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adamsson/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free