- Project Runeberg -  Brukspatron Adamsson eller Hvar bor du? /
176

(1916) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Disputation. Abrahamsson blir predikant.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

minnen från en förfluten tid, vilken snart höll på att råka
i glömska. Abrahamssons liv framflöt såsom förut
genom synd och nåd. Men ännu hade han icke lärt allt,
vad han skulle lära. Han hade en eldig natur, som
fann det svårt att vara stilla och tålig. Då han därför
företog sig något, skedde det vanligen med stort nit och
allvar. Men om det icke ville gå bra, så voro snart både
mod och kraft brutna. Att leva på en beständig nåd
samt på samma nåd arbeta och vara tålig, det var för
honom svårt att förena. Då det ej sällan hände, att
han här och där felade eller började bliva trött ooh
lat, så förgät han understundom den fria nåd, på
vilken han skulle leva, och sökte hjälpa saken med
fördubblade ansträngningar, vilka blott ännu mer gjorde
honom trög och olustig. Understundom betraktade han
åter nåden med sådana ögon, att han tyckte att det ej
var så synnerligen farligt, om han icke just varje dag
besökte Helgelse. Huru mor Enfaldig en gång hjälpte
honom tillrätta, då han höll på att förgäta nåden, hava
vi i det föregående redan sett. Samma sätt använde
hon även vid varje dylikt återkommande fall. Men
tyvärr hände det då, att Abrahamsson, såsom vi redan
sagt, ibland tog hennes ord så, att han förgät att fara
efter goda gärningar. Och så hade det en längre tid
varit, då den händelse inträffade, vilken vi nu vilja
berätta.

I Evangelium hade nämligen utkommit en
förordning av Immanuel, vilken däri uppmanade sina
undersåtar att göra något. Denna förordning blev flitigt och
ivrigt läst. Men där voro några mer dunkla och
svårförstådda uttryck, varom olika tankar uppstodo.
Magister Trogen skrev däröver en vidlyftig och god
utläggning. Många voro de, som läste den med stor förnöjelse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:12:54 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adamsson/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free