- Project Runeberg -  Brukspatron Adamsson eller Hvar bor du? /
184

(1916) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Disputation. Abrahamsson blir predikant.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han började förgäta, att den stora kraften var en nåd.
Då han vid sin sida i Helgelse såg många, för vilka
arbetet gick trögt, samt en och annan, som tycktes börja
finna sig väl i sin svaghet, så uppväckte ’detta hans
nitälskan. Han kunde icke lida en sådan lättja, utan
tog sig nu för att väldigt och kraftigt predika däremot.
Därmed fortfor lian ganska länge. Av den förr så
stilla arbetaren blev nu en predikant. Väl blevo
genom hans predikningar många uppväckta till nit och
allvar. Många började stärka sina trötta knän. Men
Abrahamsson var ej av Immanuel kallad till att predika.
Hans nit var stort, men honom fattades visdom. Dock
tycktes hans lust att predika med’ var dag tillväxa, och
han höll i en därtill inredd sal ordentliga
sammankomster.

Detta väckte mor Enfaldigs ’bekymmer för honom. Ty
på samma gång som bon måste erkänna, att hans gåvor
icke voro ringa, så fann hon’ icke den saktmodiga och
ödmjuka ande, som hon ansåg böra fordras för en
predikare i Evangelium. Ofta voro också hans högtravande
tal och hans rörande uttryck rent av en plåga för henne.
Helt sinnrikt fick man en gång höra henne om
Abra-hainssons föredrag fälla det korta omdömet: »Han tar
munnen för full.» Därjämte tyckte hon, att lian ofta
förställde sin röst, likasom för att göra mer intryck. Detta
skedde i synnerhet, när han skulle bedja. Ty då tyckte
hon sig ofta märka en tillgjord, sorgbunden dallring på
rösten, som hon väl förstod skulle föreställa ett uttryck
av hjärtats djupa rörelse, men som bon hade allt skäl
att. misstänka såsom härledande sig från en annan källa.
Om dessa saker talade bon ock icke sällan med
Abrahanis-son; och det kan icke vara olämpligt att omnämna ett
särskilt sådant tillfälle.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:12:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adamsson/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free