Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Disputation. Abrahamsson blir predikant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppbragt överföll ’honom Samvete våldsamt och
slog honom ganska illa. Ty Samvete hade en orolig
natur och tålde icke gärna motsägelser, utan blev snart
vred. Lyckligtvis kom dock mor Enfaldig snart med
hjälp, och nu fördes Abrahamsson av henne och några
andra vänner tillbaka till Syndernas Förlåtelse. Han
var alldeles förtvivlad. Mor Enfaldig talade så ljuvigt,
hon kunde.
»Immanuels blod renar från alla synder», sade hon.
»Det har jag så ofta hört; det hjälper nu icke mig.»
»Immanuels blod renar från alla synder.»
»Du hör väl, vad jag säger: det där hjälper icke
mer mig.»
Så fortgick samtalet en lång stund, och mor Enfaldig
sade alltjämt endast samma ord. Till slut fastnade de
något i hans hjärta.
»Hur var det där ?» frågade han hastigt.
»Immanuels blod renar från alla synder.»
»Tänk, det har jag aldrig förr hört», utbrast
Abrahamsson.
Ilan reste sig i sängen, knäppte ihop sina händer och
prisade Justus Allsvåldig.
Vid nästa sammankomst kom han i sällskap med pastor
Evangelist till salen djupt rörd. Efter en kort bön höll
han ett tal, däri han för de närvarande bekände, att han
aldrig av Immanuel blivit förordnad att predika, utan att
han gjort det av ett ovist nit, blandat med begär efter
människors berömmelse.
»Jag har», tilläde han, »icke förut märkt min
förvillelse och fara men kan icke vara nog tacksam, att jag
nu genom den kära mor Enfaldig och kassaförvaltare
Samvete fått mina. ögon öppnade däröver.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
