Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Abrahamssons återkomst till Evangelium. Flyttning till Helighet. Evangelists slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»O», suckade han, »jag arma varelse! Vad skall det
varda av mig? Ack, om mor Enfaldig nu vore kvar!»
Då hörde han snyftningar från en annan säng. Han
lyssnade, hans hjärta började klappa hårdare, han tyckte
sig känna igen den rösten. Hans uppmärksamhet
stegrades, och han hörde:
»Mitt levande är förtärt av bedrövelse och mina år
av suckande; min kraft är genom min missgärning
förfallen, och mina ben äro försmäktade.»
Abrahamsson kunde ej hålla sig stilla längre. Han
for upp och lopp till den säng, varifrån denna vemodiga
klagan kom. Där låg den förr bekante, nyss till
Evangelium återkomno Fördärvad. Och där lämna vi nu
Abrahamsson en stund, medan han gråter ut, och den
glada nyheten om hans återkomst löper såsom en eld
omkring och upprör hela staden till tack och lov. Vid
hans möte med Fördärvad var ingen mer än mor
Förlorad och Utfattig Tro närvarande, ooh de försäkrade, att
ett sådant möte ej var möjligt att beskriva.
Genast underrättade Immanuel sin fader om, huru
allt avlupit. Ooh där vart stor glädje i staden
Helighet.
Den, som dock fröjdades allramest, var Justus
Allsvåldig själv. Han lät till följd av denna glada tidning
bud gå ut i hela staden, att det skulle bliva en stor
fest för den återfunne Albrahamssons skull. Med jubel
samlades alla omkring hans tron. Det var, som visste
man ingenting mer att tala om än Abrahamssons räddning.
Lovsånger klingade till Immanuels ära, och man
var allmänt ense därom, att detta var en av de härligaste
fester, man någonsin haft i Helighet, och det därför, att
Abrahamsson så ofta varit på villospår men lika ofta
blivit återsökt ooh återfunnen. Detta ansåg man bevisa en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
