- Project Runeberg -  Adel, präster, smugglare, bönder /
12

Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett ungdomsminnne från min Harötid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12 ADEL, PRÄSTER, SMUGGLARE, BÖNDER

— Ja, då får Erikson sköta sig själv och lida för sin
dumhet, sade jag. Men vi ska försöka att ordna det
ändå. Står båten hårt på?

— Nej, ban sir ut som om han skulle ligga lugnt
i hamn. Och ingen blåst är det heller. Knappt nån liten
dyning. Vackra vädret bara.

— Jaha, Erikson, sade jag. Det är bara att vänta tills
tjockan lättar. Men jag springer till gubben Vikberg,
för han är väl den ende som känner till botten mellan
Måsskäret och Oskar Fredriksborg och hittar i rännan
där. Det vore väl fan om vi inte skulle kunna klara
det här utan både tull och dykeribolag. Jag skulle
inte lägga mig i det, om inte uppsyningsmannen hade
varit så fräck och klarat av det hela med en tia för
att själv ta det Erikson borde ha haft, han som var
den förste som såg båten stå på grund och anmälde
saken. I det här vädret kan båten inte stå så fast.
Han måste ha åkt opp i någon springa lugnt och
fridfullt som om botten varit såpad. Ta nu och gå opp
i byn och säg åt alla gubbarna att de kommer ut med
båtar — för jag ser att tjockan håller på att lätta —
så kan vi lämpa ur en del av lasten, vad den nu kan
vara, och när vi fått henne lätt, styr Vikberg henne ut
söder om Storbrottet och så är hon klar och ni får
några hundra kronors förtjänst.

Gubben Erikson gnodde i väg som om han velat
springa undan något farligt. Jag gick ned till min
båtbrygga — och under vägen blänkte solen till som
en vit blixt i den mjölkvita tjockan, det kom vind från
sydost, sakta och stilla, plötsligt lyste himlen blå över
tjockans vaddbälte och rätt som det var blev sikten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adel/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free