Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norröliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOBRÖLIV 31
karl satte båda tummarna under öronen på negern,
bar honom för över och klådde upp honom kanske
litet mer än som behövdes.
På hemvägen från kaptenen gick negern vilse i
skogen. Det blev natt. Sá småningom letade han sig
ned till stranden långtifrån tälten, upptäckte ett
stort skjul, ett slags magasin, gick in, gjorde upp en
brasa på jordgolvet, lade sig och somnade. Men han
vaknade vid att huset stod i ljus låga. Det var nära
att han brunnit inne. Barfota som han var måste
han jumpa genom lågorna, varvid han brände fötterna
svårt. På morgonen lyckades han med mycket
besvär ta sig fram till strandningsplatsen, ställde sig
sjuk och skyllde på skoskav;
Huset hade brunnit ned till grunden — det fanns
bara aska och några spikar kvar. När fyrmästaren
dagen därpå gick förbi stället, måste han gnugga sig
i ögonen, ty magasinet såg ut att vara försvunnet från
jordytan. Först ett par veckor efteråt, när man
sammanställt alla händelser, förstod man att det måste
ha varit negern som åstadkommit eldsvådan. Nu låg
han emellertid i tältet oduglig till arbete och skötte
sina fötter så gott han kunde.
Då tog Norrlund en dag mod till sig och gick
ned för att titta på bärgningsarbetet. Men fortfarande
ängslades han för negern och hans hämnd. Det var
ju hemskt att ha en dödsfiende på så nära håll. I
sin nöd vände han sig till Roos och frågade honom
om det ändå inte fanns någon möjlighet att bli
försonad med den fruktansvärde. Fyrvaktaren, vars
bakrus ännu höll i sig, fast det sjöng på sista versen,
gick som vanligt omkring och dillade bland bärgnings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
