Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norröliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORRÖLIV 35
vraket i kväll. Från Remmarön kunde han ta
ångbåten. Efter många om och men fick Norrlund
permission, ty fyrmästaren hade ingen aning om att hans
fasa för negerns hämnd var så allvarsam.
Ty Norrlund hade fått den verkliga skräcken i
kroppen och det var hans avsikt att inte återvända
förrän negern var borta från Norrön, kosta vad det
ville.
Stackars Norrlund! Eriksson reste inte från
bärgningen men han lånade Norrlund sin båt och tidigt
på morgonen bar det i väg. Och han kom aldrig
tillbaka. Han hade fått väder på sig och en vecka
efteråt hittades båten långt nere åt Söderarm till,
sönderslagen och utan Norrlund.
Och efter ytterligare en vecka stod i tidningen en
dödsannons så lydande:
Att den högste efter sitt allvisa råd under
segling utanför Norrön låtit till sig
hädan-kalla extra fyrbiträdet etc.
Så där litet vet man om morgondagen.
En vacker dag — eller rättare ful — gick Amabel
totalt sönder i sjön under en svår SO-storm och resten
av lasten, ett par hundra tolfter plank, slogs i land.
Besättningen fördes till Öregrund av dykarbåten och
reste till sitt land igen. Några dagar efteråt var jag
med när Norröborna togo upp rodret från bottnen och
brände ur metallen.
Inte kan jag rå för att berättelsen slutade illa.
Men det är för läsaren som när man ger sig ut på
sjön: Ingen vet ändalykten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
