Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rumpdraget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUMPDRAGET
39
Johan betraktade mig småkisande med ögonen och
kliade sig i nacken.
— Rompedraj! Ja sannerlien jag har nöet
rompedraj. Sånt lånar ja själv utå Gustav i Nöjelt, när ja
behöver nöet. Så dä nog bäst, atte han gnor te Nöjelt.
Där sa va ett om han inte har lånt bort’et.
— Bara ja hinner, för dä va bråttom?
— Ja, di får la vänta tess han kommer. För dä kan
ju inte ble nör slakt å utan rompedraj. Så d’ä bäst
han gnor te Gustav i Nöjelt.
Nöjhult låg nästan en fjärdingsväg längre bort.
Jag gnodde halvgråtande uppför Nöjhultsbackarna och
kom äntligen genomsvett och eldröd in på Gustavs
gård.
— Gustav, söte goe Gustav, han ska va snäll å
låna oss ett rumpedrag, för Sammel i Hyra ä hemma
å ska slakta baggen å han har glömt sitt rumpedrag,
å Johan i Bogård sa att han brukar få låna ett
rumpedrag utå Gustav, när han ska slakta.
— Hör nu Albet, sade Gustav och småskrattade,
nu sa han inte va dummer! Förstår han inte att di
ha lurat honom? Så där gör di allti mä småbarn, när
di inte vell att di ska si på slakta, för där har inte
barn nöet å göra. Inte finns dä nöet som heter
rompedraj, inte. Men nu har han sprungit så han
ä rent fördarvater. Gå te brunnen å dreck e skopa
vatten, han står ju och keftar ätter ånnen rakt sum
han hadde fått longesoten. D’ä rent sönn um’en —
nä vänt ett taj! Hör du, Johanna, ropade han inåt
köket. Ta fram lite å den goe kössebärssaften å ge
Albet på stasjonen ett glas, å ta fram utå di goe köpe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
