Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rumpdraget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 ADEL, PRÄSTER, SMUGGLARE, BÖNDER
skorpera. Här har han gnott ätter ett römpedraj så
dä ä rent slut mä’en.
Jag föll ur rollen av nyttig medlem i samhället och
började gråta som om mitt hjärta ville brista. Jag var
bara en stackars fattig smålandspojke som elaka
människor drevo skoj med. Jag var den olyckligaste
människa i världen och jag skämdes dessutom. Min
värdighet hade fått en knäck.
— Nu sa han sluta å gråta, Albet, å vassego å stij
fram å ta ett glas saft, sade mor Johanna. Å här
har han skorper, å lätter han va å gråta, så sa han
få en sockerkrans mä, för att frua ä så snäller. Jaha,
di kan va illaka imot den som ä liten, men di mente
nog väl mä’at!
— Jaha, nu när han kummer hem igän, Albet, så
ä baggen slaktader å fin å hänger i matboa, sade
Gustav. Ä inte sa han va lessen för dä han slapp
å si, för den delen.
Jag drack min saft, slog ihop klackarna, räckte
vacker hand, bockade och gick. Men när jag långsamt
och skamset lomade av hem genom de vackra
ängarna och den granna höga skogen, tänkte jag inte ett
dugg på blommor och fågelkvitter, utan jag ville
hämnas. När jag blev stor skulle jag klå både Sammel i
Hyra och Johan i Bogård.
Och nu när jag efter åtminstone 45 år kommer
ihåg historien om rumpdraget, är det för sent, ty båda
sova under det magra gräset på Hults kyrkogård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
