Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett skämt av Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 ADEL, PRÄSTER, SMUGGLARE, BÖNDER
ha mej till lagbrytare. Vill han säja om i vittnes
närvaro vad han har sagt mej i dag? Nej, det törs
han inte! Jag har levat i fred hela mitt liv både med
lagen och profeterna och nu är jag för gammal att
göra djävelskap. Låt han mej gå i fred, annars...
— Tat inte så häftigt, Janson, men jag tror Janson
så mycket jag vill. Jag ville bara säja honom att i
längden har det ingen välsignelse med sig att smuggla
och risken är för stor för resten.
— Nog är det till välsignelse för uppsyningsrnan
och vaktmästarna, när I gör det ena beslaget efter
det andra, för den delen! Men kom inte å schinera
mej, era djävla snokar–––––-
— Så, så, Janson, jag ville bara–––––
— Jag ger jäven i vad I vill, men jag vill att I ska
veta hut. Stå nu inte och var oförskämd längre, jäkla
tuppkyckling, d’ä så jag vill kräks, när ja sir på dej
och kom ihåg att gubben Janson håller att ta i än,
för den delen! Oå din väg för snart börjar jag se rött.
Jaha, rör på hasorna och stör mej inte i min lovliga
näring, snokjävel!
— Ska nog ha ett öga på Janson, sade
tulluppsyningsmannen och lomade av nedemot bryggan, där
tullkuttern väntade. Janson spottade en vackert
lak-ritsfärgad krumbåge efter honom och återtog
lagningen av sin ålryssja.
Två dagar efteråt infann sig Zackeus Erikson på
tullen i Tallsund och begärde ett samtal med
upp-syningsmannen. Han var mycket hemlighetsfull och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
