Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett skämt av Janson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT SKÄMT AV JANSON
45
dragen. Man skulle kunna ha hört årslag på flera
kilometers håll.
Men intet hördes. Allt var tystnad och frid.
Sno-karna sutto hela natten med öronen spetsade och
ögonen på skaft. Så småningom rodnade österhimlen
och snart tittade solskivan upp som en röd mösskärm
bredvid Lillharan. Nu var hon uppe och det var tid
att röra på sig.
Men några nya spår efter folk syntes inte på
Lill-skäret. Jo vänta — därnere på hällen lågo två stenar
några meter från varandra. De hade inte legat där
förut. Naturligtvis betydde de något. Kanske man
skulle ha dom stenarna överens för att hitta något som
var sänkt.
— Hör nu, gå två man och ro hit båten, här är
bestämt nånting, sade tulluppsyningsmannen. Ni har
väl vattenkikarn med?
— Håll rejt, uppsyningsrnan!
Snart skrapade båten i strandstenarna och chefen
satte sig i aktern med vattenkikarn i knät, man stötte
från land och backade sakta utåt. Uppsyningsmannen
sänkte ned det primitiva objektivet i vattnet och
kommenderade: Sakta — och håll stenarna ens!
— Håll rejt, uppsyningsrnan!
— Stopp, här har vi något som blänker i tången
— och där också — och där med! Stopp! Ut med
draggen! Dom här estländarna måtte ha varit ena
riktiga gröngölingar. Tänk att lägga så nära strand!
Sådana ärans idioter att lägga långrev!
— Stopp nu har jag’et! ropade vaktmästarn med
draggen och halade in. Jo, det är nog riktigt! Det är
de vanliga dunkarna på 10 liter! Det var då riktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
