Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stolta jaktminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 ADEL, PRÄSTER, SMUGGLARE, BÖNDER
oss ut på läsidan, för dä började bli klent mä
provianten, å faen å inte ja ville svälta ihjäl. Å Engström
kan tro att dä såg ut någe, när vi äntligen kom ut. Dä
bröt på trettio famnars vatten å sjön var full mä valfisk
å stora hälleflundrer — — —
— Vad gråter Sundberg för? frågade jag. Ty han
grät verkligen.
— Skulle ja inte gråta, när ja tänker på hur dä
kunne ha gått mä mej den gången? Nehej, dä va
storm dä! Å skulle en inte gråta när en tänker på,
va en stackars fiskare får lida. Att han kan va så
hårdhjärtad så han skrattar, Engström, dä hade ja inte trott
honom om. Nehej, dä här ä inte storm å inte blir
dä värre än han kan ta sej härifrån — va ska han
ut å göra?
— J°> Jag s^a gå ned och se efter att båten ligger
fast ordentligt.
— Ligger fast? Ja la fast honom mä två halvslag
i järnringen å tror han inte på halvslag, Engström, så
tror han inte på Gud heller. Nej, håll sej lugn han,
Engström, dä kommer han längst mä. Nu tar vi oss en
kaffehalva te å så kojar vi. Dä kan vi behöva efter
allt jobbet!
Sundberg hade slutat gråta.
Farväl vackra skärgård! Om några timmar är jag i
Furusund på väg hem. Men jag har förut hunnit göra
ett par lovar inne i viken, där Zorn och jag så ofta
legat med Mejt, badande, målande, glömmande,
diktande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
