- Project Runeberg -  Adel, präster, smugglare, bönder /
112

Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om svenskar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112 ADEL, PRÄSTER, SMUGGLARE, BÖNDER

Genom staden flöt en blygsam å, som för mig blev en
Amazonflod, där galna buckanjärer skrålande gjorde
strandhugg och mördade och stulo infödingarnas guld.

Det betydde alltså en längtan efter något utländskt.
Ty de blå bergen och de susande skogarna, de
farliga stalpen och de bruna gölarna med tusenåriga
gäddor i — med allt detta var jag redan förtrogen.
Det var min miljö.

Mellan marknaderna i Eksjö var mitt liv uppfyllt
av Dorés bibelillustrationer, hans Dante och Åtala
och Svenska familjejournalen. Djupare spår ha inga
litteraturens eller konstens mästerverk tryckt i min
själ. Jag var en stilla pojke som bara läste och ritade.

Men en dag hände något hemma vid den lilla
järnvägsstationen. Handlarns pojke Reinhold — på
småländska Rägnhult (kanske därför att stationen hette
Hult) — anförtrodde mig en dag följande:

— Albet, de sa kumma e bakerska hit, sum gör
kaker! Å ho sa bo hos banvaktarn!

Jag studsade (som det hette i böckerna). Jag såg
för min tjusta blick sockerkransar och
Vimmerbykringlor och finbröd. Ty jag hade redan då börjat
förtjäna pengar. Jag gjorde käppar av hassel med
handtag av ro-tterna, vilka jag skar ut till förfärliga
busar och bemålade med färger, som jag fått av en
ädel farbror. Förr eller senare ha inga sådana busar
blivit skulpterade. Min kromoplastik är absolut
enastående i konsthistorien. Jag lyckades till och med
engång sälja en sådan käpp till en provryttare för
två och femti. Jag var redan så lättsinnig och
förnäm att jag inte bjöd ut mina konstverk utan lät
provryttarna söka upp mig. Jag började nämligen bli

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adel/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free