Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det konstnärliga lättsinnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DET KONSTNÄRLIGA LÄTTSINNET.
Man hör ofta: Gud vad ni konstnärer äro
lättsinniga! Vad ni ta livet lätt! Vad ni ha det bra, ni som
inte ha något ansvar!
Nåja! Rätt ofta tas livet lätt av konstnärligt
inrättade individer, men lika ofta och kanske oftare ta
dessa kurrar livet mycket allvarligare än de flesta
människor. Man måste först definiera begreppet lättsinne
och sedermera begreppet konstnärlighet, innan man
ger sig till att döma hårt.
Men jag har verkligen träffat en man, som i sig
förenade konst och lättsinne så fast och bra, att dessa
båda begrepp i honom vordo ett. Utan konstnärlighet
skulle han ha försvunnit som en av dessa som
uppslukas av gatan. Och utan lättsinne skulle han icke
ha kunnat lämna några konstnärliga spår efter sig.
Låt mig kalla honom Otto. Mina jämnåriga veta vem
han var och sörja hans död.
Jag kommer ihåg som i går när jag träffade honom
första gången. Jag hade blivit frielev på Valand i
Göteborg och kom upp på ateljén nyfiken på dem
som skulle bli mina kamrater. En man med krulligt
hår, små ljusa mustascher och ett rätt cyniskt leende
i ena mungipan mötte mig först. Han frågade: — Har
kandidaten några pengar? (ty jag bar studentmössa).
Nej, svarade jag, ty jag kom faktiskt till Valand utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
