Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det konstnärliga lättsinnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
126
ADEL, PRÄSTER, SMUGGLARE, BÖNDER
Men Otto gick hela vintern med byxorna uppvikta
på samma sätt, ända tills det uppvikta av sig självt föll
av honom som om han tappat ett par manschetter.
Otto kom på en lastbåt till Calais och tog sig
därifrån på obekant sätt till Paris. Han hade väl fått sälja
några teckningar till Strix eller någon annan tidning.
Eller kanske han målat något åt någon i Göteborg eller
Stockholm. Mot slutet av sin vistelse här hade han
bott i ett hus, som man höll på att riva. Han flyttade
allteftersom man rev huset en våning lägre ner och
hamnade i källarvåningen. Först då man började ändra
om källarn, flyttade han och blev kines hos någon lika
husvill. — Alltnog — han kom till Paris och skulle leva
på att skicka hem teckningar till Stockholm. Han
sände några till mig, härliga kolteckningar, fulla av
liv. Men så småningom upphörde han att fixera dem.
Han gjorde ett konstverk på ett ark karduspapper,
slog ett snöre om arket och slängde det i någon
brevlåda. Då papperet kom hit, tillknycklat, eländigt,
trasigt, kunde man möjligen se att något varit tecknat
på det, men kolet var till största del försvunnet. Jag
skrev och förebrådde honom slarvet. Han svarade att
postverket icke hade nog vördnad för konst.
Jag reste till Paris ett år huvudsakligen för att ta reda
på Otto. Nathan Söderblom, som då var präst där, hade
hjälpt honom och lagt ner verkligt arbete på att få
honom på rätt bog, men Otto måste leva sitt liv utan att
någon egentligen kunde inverka på honom. Efter
mycket besvär fick jag reda på hans adress — nånstans
långt uppe på Montmartre. Då jag kom dit var han
inte inne i sitt rum. En gammal kvinna, som jag
träffade och frågade om honom, bara skakade på huvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
