Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det konstnärliga lättsinnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DET KONSTNÄRLIGA LÄTTSINNET
127
Många artister hade hon sett, men ingen sådan. Jag
blev visad in i hans lya. Där fanns ingen möbel, om
man inte räknar en åldrig kappsäck, som låg mitt
på golvet. I ett hörn fanns en hylla, från vilken en
trasa hängde ned. Jag lyfte på trasan. Bakom den
stod ett nattkärl och en väldigt vacker lerburk från
Quimper, innehållande något som luktade som
fläskflott.
— Nå, men var ligger monsieur Otto? Här finns ju
ingen säng.
— Det vet jag inte, svarade gumman. Men ibland
om morgnarna, när jag kommer in, sitter han på golvet
och använder kappsäcken som ritbräde. Han är mycket
egendomlig. Han sjunger mest. Och ibland kommer
andra artister hit om nätterna och har vin med sig
och sjunger. Men nu kommer han för resten själv!
Steg hördes i trappan. Dörren öppnades och Otto
klev in. Ingen må tro att han visade någon
överraskning vid min åsyn. Han hälsade med en handrörelse
uppemot taket och sade:
— Har du nåra pengar, för vi måste dricka öl!
Men Gud vad han såg ut! Krullhårig och röd och
fetlagd var han som förut, men hans kläder! ! !
— Hör du, Otto, kom så går vi ner och köper en ny
kostym åt dig!
— Ja visst fan gör vi det! Men först måste vi ha öl.
Jag hade mycket litet pengar, men det var mitt i
sommarn och alltid kunde man förvärva en linnekostym
åt vännen Otto. Vi gingo ned på gatan och i en liten
butik hittade vi det vi ville. Inom kort var han
uppriggad från topp till tå. Så skulle vi bege oss neråt
stan. Jag reste med en god vän, en rik man, för vilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
