Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kamratintrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KAMRATINTRIG.
Den som direkt från landets och hyddans frid en
kväll under examensperioden någon gång omkring år
1890 för första gången i sitt liv steg in i gamla Gästis’
kafé i Uppsala, skall sent glömma det ögonblicket.
Röken stod tjock därinne, och skrattsalvor, hurrarop
och tusen andra ljud från några hundra studenter
smattrade mot ens trumhinnor. Man måste skrika för
att göra sig förstådd. Borden stodo så tätt, att man
endast med stor svårighet kunde tränga sig fram
mellan dem. Man var nödsakad att följa någon av de
många vaktmästare, som, dignande under bördan av
med punsch lastade brickor, i jämn, ström förflyttade
sig från urkällan till avnämarna för att i lika jämn
ström återvända med »lik» och cigarraska. Vid varje
bord hölls tal för någon lycklig, som tenterat eller tagit
examen. Punschen formligen flödade, ty Ivan Bratt
var vid det laget en pys på 10, 11 år och drömde
väl knappast än hur ödesdigert han engång skulle
ingripa i Uppsalalivet, ty han hade nätt och jämnt
börjat skolan i Jönköping. En polsk riksdag kan icke
ha varit livligare och mera öronbedövande, men här
slogs man inte. Man hällde på sin höjd punsch på
varandra, men icke av vrede utan av vänskap och
embarras de richesse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
