Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kamratintrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
ADEL, PRÄSTER, SMUGGLARE, BÖNDER
egentligen gjorde något annat i Uppsala än sysslade
med lyktsläckning. Någon examen hade jag inte tagit,
och min avsikt att läsa direkt på licentiaten i latin och
grekiska med förbigående av fil. kand. kunde ju vara
god, men vem visste så noga, om jag fullföljde den.
Min far beslöt alltså att resa upp och undersöka
förhållandet.
Jag hade verkligen dåligt samvete, och ett sådant är
inte den bästa huvudkudden. Jag var allvarsamt orolig
att inte få stanna kvar i stan, ty livet lekte för mig.
Bedårande och skönt! Jag tror, att få studenter ha varit
så glada som jag.
Mitt kotteri hade slädparti, och jag hade gjort i
ordning brylån. Kommen I ihåg det slädpartiet, o, min
ungdoms älskade, nu åldrande flickor?
Jag anförtrodde kamraterna mina farhågor.
— Min far kommer till Uppsala i morgon
förmiddag, och det är kanske sista gången vi ses, ni och jag.
— Var lugn, vi ska ta hand om gubben.
Gubben! Han var yngre då, än jag är nu!
Alltnog, när jag hälsat min far välkommen på
perrongen, och vi tillsammans stego ut på
stationstrappan, stodo ett par hyrslädar där och i dem mina
kamrater. I triumf placerades gubben i den främsta, och
det bar iväg till Taddis, i vars himmelrike en
festfrukost var dukad. Min far var glad, och hans
sinne har alltid varit ungdomligt. Nu greps han av
stundens stämning. Det blev fest, det blev sång. Snart
var han lika ung som vi andra och bror med hela
laget.
Men min himmel förmörkades av tunga tankar. Snart
skulle gubben vilja se, hur jag hade det på min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
