Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kamratintrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KAMRATINTRIG
141
— Ja, Uppsala är en härlig stad, sade pappa, men
farlig!
— Härligt är Uppsala! Men farligt? Nej, nej,
nej!
Kamraterna ville hissa gubben, men jag lyckades
avstyra det.
— Men hör du, Albert, skulle vi inte gå nu. Det är
sent, och jag måste resa med första tåget. Och vi ha
inte fått tala med varandra.
— Leve farbror Lars! Ja, vi gå snart, men vi följas
åt. Ingen sviker! Vi gå hem till Ernst Konrad! Men
först måste vi ha ett glas champagne!
Det Salades till ett par flaskor Sparkling bland de
ekonomiskt välsituerade bland oss. Korkarna smällde,
tal höllos för farbror Lars, och det hurrades, så taket
ville lyfta sig.
Arm i arm Drottninggatan nedåt, över bron och
torget och hem till Ernst Konrad, där inom kort soffa,
stolar, bord, byrån och sängen voro upptagna av den
stojande skaran.
— Men hör du Albert, skulle vi inte — — —
— Nej, nej, nej! Vi går inte! Vi skiljas inte
förrän på perrongen! ljöd det.
Ernst Konrad, som var nationens teaterföreståndare,
började utveckla sin dramatiska talang, och vi vredo
oss av skratt. Var och en drog sitt strå till stacken.
Man knackade varnande och ilsket i våningen över oss.
Man knackade i väggarna på båda sidor, ty huset
var ett slags studentkasern, men de oroade
grannarna avväpnades genom inbjudning. De kommo
försonade och iklädda sina nattrockar och deltogo i
festen, som om de varit med från början.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
