Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Humanitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUMANITET.
Det var i början av världskriget. En massa
land-storm skulle ut i skärgården för att bevaka våra
kobbar och inkvarterades en natt i en viss fästning för
att dagen därpå fortsätta resan. Men arrangemangerna
voro illa gjorda, det fanns icke nog rum inomhus, en
del måste tälta på borggården och man hade icke
tillräckligt med halm för detta ändamål, varför nattlägret
blev hårt för somliga. Översten, som ömmade för
gossarnas väl, steg upp i daggryningen och gick ut på
borggården för att se hur de hade det. Då kryper
en landstormsman, en söderamerikanare, ut under sin
tältduk, ruggig, sömnig och arg, ruskar på sin lekamen
och tar en åkarbrasa. Översten traverserar borggården
i all sin glans, upptäcker den morgonruggige och
frågar: — Hur mår ni? Ni har väl legat illa?
Söderamerikanaren fixerar sin höge förman med
en naivt oförskämd uppsyn och frågar: — Har’u någe
halm, din jäkel?
Förvånad över detta ovanliga tilltal tror översten
att mannen är onykter och säger: — Qå och lägg er!
Ty översten är vänlig och vill icke mannens olycka.
— Ja frågar: Har’u någe halm, din jäkel.
— Nej, svarar översten, fortfarande något
överraskad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
