Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Madam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216 ADEL, PRÄSTER, SMUGGLARE, BÖNDER
alltså behövdes bara en smal låda, där man lade skallen
i ena ändan och benen i den andra.
— Och nu måste mamma ner dit och se när vi
lägger in pappas kista i mausoleet!
— Inte kan jag gå dit — jag är för gammal, sade
madam.
— Jag skjutsar madam ned, sade fyrmästaren, ty
han var ägare av öns enda häst. Och de tre, madam,
Hjalmar Söderlund och fyrmästaren, reste ned till
Gården och veko av till fots åt kyrkogården till. Madam
Söderlund var hopskrynklad av gikt och gick med
två käppar—över nittio år gammal. De båda männen
hjälpte gumman, och efter åtskilligt besvär voro de
framme vid kyrkogården. Mycket hade förändrat sig
sedan sista gången madam var där. Staketet var
nedruttnat, sanden och stormen tillsammans hade
utplånat spåren efter de gamla gravarna. Men stolt reste sig1
Hjalmar Söderlunds cementmausoleum med sin solida
ekdörr. Över dörren låg i en hålighet en tavla med
vackert målade bokstäver. På den hade fyrvaktare
Söderlund präntat:
»Den aldra högstes makt helga, velsigna och
bevara detta hvilorum. Och upptag deras sje-
lar hvars kroppar här såfver.»
(Jag måste medge, att jag, när jag första gången
såg denna kyrkogård och dess mausoleum, kände en
underbar känsla av vild ensamhet, vild glädje över
att kunna känna mig ett med sanden och det gröna
havet och måsarnas skri.)
Nere i mausoleet lågo stoften av gubben Söderlund
och ett av Hjalmars barn som dött i tidig ålder. Gub-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
