Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Madam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MADAM 217
ben Söderlunds kista var onaturligt smal, men Hjalmar
hade snickrat den sådan, därför att allt kött var ju för
länge sedan borta från benen och benen ensamma
göra sig ju icke så breda.
Madam Söderlund ville ögonblickligen gå ner i
graven och titta i kistan. Hjalmar protesterade.
— Är du säker på att det är min man Anders och
din fader Anders skelett, som du har lagt in i denna
kistan, min son? frågade madam.
— Mamma har ju skött om korset — å när korset
ruttnade så stack mamma pinnar i sanden för å hålla
reda på stället — å detta är pappas grav å kista å
skelett! Dä ä säkert. Jag grävde opp’et just där ja
visste att dä låg!
Men madam var inte säker. Hon befallde; — Min
son, gå ner å ta å locket å hämta opp Söderlunds
dödskalle, så får ja si, om dä ä Söderlunds.
Hjalmar måste ner i graven, lyfta av locket och
plocka fram sin fars skalle. Han sträckte upp den åt
gumman.
Hon tog emot den med darrande händer.
— Min son, ja vill veta, om dä verkligen är
Söderlund. Jo, dä är Söderlund.
Och hon lade skallen till sitt gamla bröst, vaggade
den, smekte och kysste den och sade: — Ja, nu dröjer
dä inte länge förrän ja kommer te dej, Söderlund!
Så sade hon till Hjalmar: — Ja, ta nu å lägg
tebaks dädär, min son!
Varpå Hjalmar placerade skallen i ena ändan av
likkistan och skruvade till locket.
Madam hjälptes upp i schäsen och fördes sakta —
med tanke på hennes gamla gikt — hem till sin stuga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
