- Project Runeberg -  Adel, präster, smugglare, bönder /
218

Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Madam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

218

ADEL, PRÄSTER, SMUGGLARE, BÖNDER

Fyrmästaren frågade: — Varför ville madam så
nödvändigt titta på skallen?

— Jo, ja tänkte att Hjalmar kanske hade glömt
var han hade begravt Söderlund i sanden. Men si
ja visste att han hade en framtand borta. Å de stämde
när ja fick skallen i händerna. Dä var Söderlund —
å nu kommer ja ätter! Snart! För ja har ingen glädje
utå livet nu när alla barna ä ute å ja ä över nittio år
å Söderlund ä borta. Si dä ä som om dom som har vart
tillsammans i ungdomen å i kärleken aldri skulle kunna
skiljas åt. Si ja tror att scheletterna söker opp varandra
i sån här sand. Di kryper ihop å blir som ett schelett
ihop.

Nu är madam Söderlund död och ligger begraven
i det av sonen byggda mausoleet. Kyrkogården, på
vilken denna cementkonstruktion står, är den mest
ensliga dödsåker jag sett. Oändligt enslig och dyster.
Och när allt är tyst i stranden, hör man ändå ett
underbart tragiskt sus från skogen, om också
tallkronorna stå dödsstilla. Det är som om alla
Östersjöns vindar skulle ha tagit bostad i kronorna för att
vila sig ett slag i ångest.

När jag var där sist för att rita av kryptan, hade
öppnat ekdörren och såg ned i dunklet, fick jag en
känsla att jag störde madam Söderlund. Jag blev
till och med litet rädd för ensamheten. När jag gick
tillbaka till den jaktstuga där jag bodde och
traver-serade en av vinden uppriven sandgrop, sprang en hare
fram under en trädrot och verkade ännu ensligare än
jag. Jag gick förbi en av de nya agafyrarna och
snävade på en stig över ett lårben av en människa.
Jag gick in i skogen och hittade en stensättning från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adel/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free