Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sandöhistorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SANDÖHISTORIER 225
han sig bakom en annan tall i avvaktande ställning
med sin goda sälbössa laddad.
När det så led inpå natten ett stycke, fick han se
två karlar komma smygande med bilor i händerna.
Den ene gick in i riskojans öppning och vrok bilan
i skallen på den han trodde ligga i sängen — men han
högg ju i en tallstock!
I samma ögonblick drog Fårögubben av sitt r ö j r
a-s k u t (bösskott) och rospiggen stöp. Den andre
rospiggen tog till flykten.
Pojken hasade sig ned ur sin tall och båda
började överlägga. Kanske var det bäst att resa från
Sandön, för de andra rospiggarna skulle väl komma
och hämnas. Det var inte gott att veta hur man skulle
bete sig.
Men då hördes ljud och glada rop — det var de
andra Fåröborna som kommit i land. De fingo höra
det som hänt.
— Inte behöver vi göra oss någon brådska — vi är
ju manstarka och vi är folk, som håller att ta i!
sade de.
Men just som de överlade om detta, kom en hel
hop rospiggar rusande fram. Det var mycket folk och
Fåröborna tänkte att det var klokast att ge sig i väg —
och de rusade till stranden och sköto ut båtarna —
det var bråttom!
Alla klarade sig ut med båtarna, men den nyss
omtalade Fårögubben och hans son blevo de sista.
En rospigg sprang ut i vattnet och högg sin yxa i
ryggen på gubben. Och gubben dog innan han hunnit
hem till Fårön.
Så där gick det till på den tiden.
15. — Engström, Adel, präster, smugglare, bönder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
