Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska panoptikon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
ADEL, PRÄSTER, SMUGGLARE, BÖNDER
en slant då hon fann något värdefullt. Hon hade varit
fattigare än en lus på en flintskalle och svårt hade hon
haft det. Men fick hon bara tre flundror på sina två
nät, så räckte det till ett mål åt de tre ungarna
medan hon själv doppade potatis i sillake och höll
bordsskick med bön både före och efter måltiden. Stryk
hade ungarna fått när de gjort något sattyg och måste
själva skära enslyorna för bestraffningen. Men det
hade blivit folk av dem alla. Och Johan Emil hade stigit
till fyrvaktare, så han var på den ljusa sidan. Men
han kände ändå samma med vördnad och fruktan
blandade kärlek till gumman som han känt som barn.
Och nu var han femtiofem år gammal med skägg och
snus och uniform med vackra ränder och knappar på.
Österlund slängde sina rödhåriga ben över
sängkanten, drog på de röda halvyllekalsongerna och gick
ut i köket för att ordna med fyr i Spiseln. Det var kallt
så andedräkten syntes. Gumman vaknade.
— Jassa, ä du oppe, Johan Emil ? Ja förstår inte att
ja börjar bli så där morronsömni å mej. Annars brukar
gammalt folk vakna i svinottan. Men du kan ju göra
fyr, så ska ja sätta på kaffet.
— Isen har kommit, mamma, kanske ä dä själ i’n.
Ja tar kikarn å går opp på berget.
— Ästu tokig, gosse, inte ska du väl ge dej ut i
isen!
— Nånå, mamma, en får väl titta, dä drunknar
en inte å!
— Toker! Ja di barna! När vi har mat! Trösta dej
inte å gå ut i isen, ja bara säjer dä!
— Titta får en väl, dä kostar inget.
Och Österlund klev med sina bara väldiga fötter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
