- Project Runeberg -  Adel, präster, smugglare, bönder /
235

Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska panoptikon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVENSKA PANOPTIKON

235

i sälskinnstofflorna, som stodo vid köksdörren, tog den
gamla segelduksklädda skeppskikaren, gick ut på
förstubron och spanade norr över. Inte en vindfläkt
kändes. Isen låg dikt till skäret. Inga brunnar syntes.
Men långt ute såg han en fläck som såg konstig ut.
Den såg ut som jord i färgen, och han tyckte att något
levde i den jorden. Det var nog en issäl, där salarna
ynglat. Joho — nu såg han tydligt! Isen var full av säl
därute, fast det nog var ett vågstycke att söka sig dit.
Men han» såg svarta prickar mycket närmare land. Det
var väl ensamma gamlor eller ståtar, som< sovo och
gonade sig i morgonsolen. Här fanns kött i havet,
det var säkert.

Han gick in till gumman, huttrande i morgonkylan.

— Här är säl i isen, mamma, ja tar skridstången
å ger mej ut, ni må skälla så mycke ni orkar. Men d’ä
längesen ni åt biopannkaka, mamma, å sen ni doppade
kokt sälmule i salt så flottet dröp om truten på er.

— Ja, ja säjer bara, vore du nåra år yngre, så
skulle du få si, din ohering!

— Opp mä er nu ä koka kaffe, mens ja laddar!
Johan Emil tog ned sin gamla sälbössa, en kvarts

mansbörda, och började ladda. Han visste precis
krutmåttet, skar bort kanterna på den hemmastöpta kulan
av en tumändas kaliber, lindade in den i en skinnlapp
och gick an med laddstocken, medan gumman barbent
under sin stickade stubb smått morrande skakade
kaffebrännaren över brasan. Det var fina bönor och
doften fyllde snart stugan, försonande sonens brist
på lydnad.

Kaffet dracks och gumman hällde själv en god
finkelsup i sonens kopp, ty det hörde till på den tiden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:13:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adel/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free