Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska panoptikon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
ADEL, PRÄSTER, SMUGGLARE, BÖNDER
fyllan och villan velat visa sin bössas utmärkta
egenskaper — för att inte tala om den egna nykterheten
— så nog kunde han klara den här saken.
Nej — nu vågade han inte krypa längre. Det blev
tallriksis och det började klinga av kanterna, som
bräcktes. Nu tog han sikte i Guds namn — noga och
väl — och brakade loss.
Sälen rörde sig icke. Men skottet ekade förfärande
utöver vidderna. Han reste sig upp. Sälen låg kvar.
Men därborta på det bruna flaket blev det ett liv.
Hundra salar störtade sig i havet.
Österlund sprang fram till sin säl. Men salen var
ingen säl. Det var en tunna, stor som ett fotogenfat,
eller större, infrusen i isen. Men den såg även på
nära håll ut som rundningen av en fet gråsäl, som
sover djupt och lugnt i solgasset. Kulan satt där
emellertid — mitt i tunnan. Han tittade i kulhålet. Det
såg ut som späck innanför. Österlund tog fram kniven
och fick fram en bit av innehållet, luktade, smakade,
smackade. Och så satte han sig på isen och såg
fruktansvärt enfaldig ut. Fatet innehöll vax.
•
österlunds första känsla var besvikelse. Han hade
velat ha en säl. Men medan han fortfarande satt på
isen och övertänkte sin ställning, fann han att ett
vaxfat på bortåt 200 kilo — och hans beräkning var
inte alls dum — var mycket mera värt än en säl.
Samtidigt beräknade han, att man från fyren
observerat hans jaktutflykt. Han var icke väl sedd av en
ung glop till fyrbiträde. Alltså måste han anmäla sitt
fynd och låta det komma på tullauktion. Vid en auktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
