Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska panoptikon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA PANOPTIKON
243
Och ingen käring på hela jorden skulle få en sådan
illumination som hans mamma.
Lotskuttern stannade. Han behövde inte bo på lusiga
hotell. Han tackade Gud och gick ut och köpte
schalen och broschen åt sin gamla mamma, när han fått
reda på faktum.
Äntligen kom sista dagen av hans
Stockholmshärjning. Under semestern hade han lärt stg staden något
så när, men han var fortfarande den naive femtiofemarige
pojken, som i hela vida världen bara hade sin
nittioåriga mamma att lita på. Utan henne var han rotlös
och hjälplös. Han hade fått många bekanta i staden,
ty han var glad och kvick och barnslig. Och nu skulle
han avfestas en trappa upp på källaren Freden. Det
var glatt och trevligt stoj och lustiga historier. Där
trivdes skeppare och styrmän och lotsar och
skärgårdsfolk. Jag själv har inte lärt mig så mycket av
skärgårdsliv och sjöliv som i övre våningen på källaren
Freden på den tiden.
Och Österlund bjöd på sexa, som det hette. Han
skulle ta avsked av stan och aldrig komma tillbaka,
ty han skulle gå i tjänst igen och aldrig ta semester
mer. Han blev så fruktansvärt berusad, att när han
efteråt mådde illa, lät det som när ett par björnar
para sig.
När han morgonen därpå gick ut i stan och dillade,
kom han till Kungsträdgården och upptäckte
Panop-tikon, som då var ganska nytt. Jag tror det öppnades
år 1889.
Österlund dök ögonblickligen in i Panoptikön och
blev på grund av sitt morgontillstånd fruktansvärt
gripen av dess härlighet. Hela dess tanke, dess inne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
