Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska panoptikon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 ADEL, PRÄSTER, SMUGGLARE, BÖNDER
— Jo, si hon är så förfärligt gammal!
Österlund svettades.
— Hur gammal är hon?
— Mamma är nittio år. Det räcker väl?
— Nittio år är ingen ålder för Svenska Panoptikon.
Vore hon etthundrafemton eller etthundratjugu år
gammal, skulle hon möjligen vara mogen.
— Ja, men så har hon varit så förfärligt fattig och
bott ensam i en stuga på Trutkobben så förfärligt
många år och fostrat opp tre barn utan ett öre och
arbetat värre än något fruntimmer i Sverige.
— Det hjälper inte, herr Österlund. Adjö, herr
Österlund!
— Ja, adjö då, direktörn, och jag får be så mycket
om ursäkt för att jag upptagit direktörns dyrbara tid!
Österlund gick dyster i hågen ned på gatan. Han
kunde inte begripa att en kvinna aV hans mammas
kvalitet icke skulle vara värdig att införlivas med
detta galleri av storheter. Ty för honom var hon
mycket finare än hela bunten. Han förstod inte den
kalla och praktiska affärsmässigheten hos direktören i
Panoptikon. Utan hjärta, utan förståelse.
Han gick stirrande i gatan nedåt gamla Dramaten.
Men plötsligt stannade han och hans ansikte lystes
upp av ett inre sken. Han hade fått en idé och trodde
sig förstå Panoptikon, dess direktör och alla de
svårigheter, med vilka en nystartad affär måste laborera.
Han gick tillbaka, knackade på och blev ånyo
insläppt till direktören. Han hade erinrat sig sitt
fortfarande osålda vax och sade:
— Ursäkta direktörn, att jag ännu engång tar opp
direktörns dyrbara tid, men jag kom att tänka på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
