Jag har aldrig sett någon elegantare prelat än biskop Knut Henning Gezelius von Schéele och jag inbillar mig, att apostlarna - för att inte tala om Johannes Döparen under hans ökenperiod - gentemot honom skulle ha verkat veritabla luffare. Och så han kunde lägga sina ord sedan! Han var den borna diplomaten och hans föda var icke gräshoppor och vildhonung. Men man måste ju medge, att han var något senföddare än de nämnda hedersmännen och tiderna förändras.
Il faut être de son temps, sade Daumier.
Emellertid kunde det stundom hända, att han högg i sten och klickade i fråga om den berömda ackommodationsteorin, som icke minst för biskopar är av högsta vikt. På Gottland berättas en historia om detta lilla minus i hans för övrigt lysande begåvning och jag drar den här för att bevara den åt eftervärlden, vilket den förtjänar, då det väl är uteslutet att den kommer in i någon kyrkohistoria.
Det var fråga om att inspektera en folkskola någonstans i en avkrok på Gottland och biskopen befann sig där. Den unga folkskollärarinnan bävade vid tanken på det höga besöket och kände det som om hon själv skulle upp i examen. Hon hade klätt sig i sin finaste blus och dagen till ära prytt den med en blomma. Biskopen med sällskap intågade i skolsalen.
Det lär finnas något som kallas åskådningsundervisning. Alltnog - biskopen anhöll att lärarinnan skulle hålla en lektion med tillämpande av denna undervisningsprincip. Den stackars flickan rodnade och bleknade om vartannat och sade sig ej ha lärt sådant.
- Å, det är ju mycket enkelt! Håll en lektion med utgående till exempel från den vackra blomman fröken har på blusen! Tala om den blomman som ju i och för sig är ett under och övergå så småningom till andra blommor, växter i allmänhet och deras plats i naturen och dess stora hushållning!
Lärarinnan förklarade djupt olycklig, att sådant översteg hennes förmåga.
- Nå, då skall jag själv visa hur en sådan lektion går till, om fröken tillåter!
Biskopen höll just sin pängsné i handen.
- Till exempel den här pängsnén! Men nu skola barnen lyssna mycket noga, på det att jag sedermera må kunna höra, om I haven rätt uppfattat det jag nu kommer att säga!
Och så höll biskopen ett elegant föredrag i optik, om ljusstrålars brytning, om konkava och konvexa glas, om ögats byggnad, närsynthet och långsynthet etc.
Efter det ytterst väl formade och innehållsrika anförandet, till vilket barnen och de övriga lyssnade med andlöst intresse, vände han sig till en pojke, som satt på första bänken och såg ovanligt pigg ut.
- Nå, du min lille gosse, som ser så vaken ut, kan du nu säga mig, varför jag till exempel inte har vanligt fönsterglas i pängsnén?
Pojken reste sig, knäppte enligt gammal god sed ihop händerna och svarade:
- Jo, för de första ä di för stora å för de andra ä di fyrkantiga.
Det förljudes att biskop von Schéele efter den betan aldrig hållit någon
åskådningsundervisning.
