- Project Runeberg -  Adel, präster, smugglare, bönder /
Sverige just nu

Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Sverige just nu

När jag går omkring i markerna och ser dem rodna av smultron och svartna av blåbär, skär det i min själ att 90 % av dessa härligheter få förfaras oplockade. De arbetslösa äro naturligtvis för fina att ge sig ut i skogen och böja sina ryggar och tjäna en slant utom underhållet. Men det ser snart ut som om alla skulle vara för fina eller för lata att plocka bär.

Jag har engång föreslagit att hela armén skulle skickas ut på bärplockning. Jag tror inte att den skulle förlora avsevärt i försvarsduglighet därigenom. Disciplin inpräntas ju under tiden av befälet som ser till att inte folket slafsar i sig hela skörden, och att något verkligen blir gjort. Denna idé är verkligen något att ta vara på och jag vidhåller den på fullt allvar. Det är inte meningen att hela övningstiden skulle anslås till bärplockning. Men anslå tre dagar, anslå två, anslå en, och resultatet skulle bli glänsande under rigorös tillsyn. Och bärpriserna skulle sjunka så att även fattiga stadsbor skulle få njuta av våra skogars och fällors skatter, medan nu endast de burgna ge efter för de oförskämda lantliga bärplockarnas fordringar.

Om inte regeringen fattar detta, bör den genast avgå. En liten ministerkris då och då piggar bara upp.

*

I skärgården rustar man sig att möta det eventuella förbudet. Jag har aldrig sett så mycken nattlig och daglig trafik bland kobbar och skär.Motorbåtar kila glatt och förtröstansfullt smattrande utom farlederna, där den okunniga tullen icke hittar vägen. Det lagras i källarnas dunkel. Man hjälper varandra och ser ljust på framtiden. Äntligen håller Sverige på att bli enigt. Ty härute önska vi förbud. Lite var behöver förtjäna pengar efter kristidens rysligheter.

Och de fattiga, som ej ha råd att köpa utländsk sprit, se med glädjetårar hur potatisen frodas. Jag blev för några dagar sedan vittne till en rörande vacker scen. Det var på en liten ö icke långt härifrån. Den gamle fiskaren satt på söndagskvällen utanför stugan med postillan i knät och läste för sin idoga, strumpstickande hustru, då och då kastande en ljus blick över glasögonen på sitt potatisland som i år är tre gånger större än i fjol.

I gräset vid de gamlas fötter satt deras unga dotter, en verklig Ingeborgstyp, och fejade brännvinsapparaten. Osökt rann mig i minnet Frithiofsskaldens ord:

»Hon skurar apparaten ren
blank skall han bli,
och rodnar, när hon skådar sen
sin bild däri.»

Jag kände något fuktigt i ögonen inför denna bild av svensk söndagsfrid. Havet låg som en spegel och dunket från en innehållsrik motorbåt hördes långt utifrån.

Äntligen lade Vesterman postillan ifrån sig. Jag gick fram och fattade hans valkiga näve. Så stodo vi länge och sågo varandra in i ögonen, gripna av samma stämning, samma tankar.

- Hur skall det gå med Sverige, gamle vän? frågade jag. Har Vesterman tänkt på att det skall kosta 500 kronor bara att ha lite jäst saft i källarn? För att inte tala om en liter!

- Ja, Engström, di ä så förbannat dumma, som om di levde på sjuttonhundratalet!


The above contents can be inspected in scanned images: 172, 173, 174

Project Runeberg, Wed Feb 18 22:51:18 1998 (runeberg) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adel/23.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free