Jag har nyss besökt min småländska hembygd och konstaterat styrkan av de band som förena mig med den. Jag fick något av hjärtklappning när terrängen höjde sig och skogarna började blåna framemot Ydre och gränssocknarna till Småland. Och när jag väl var framme förstod jag klarare än förut att jag varit borta i främmande land och förslösat mina ägodelar.
Småländska höglandet är en hälsocentral. Det ser man på de många friska åldringarna. Min far som fyller 81 år i år stiger upp varje morgon klockan 7 och hugger all veden åt hushållet. Sedan binder han böcker under 10 à 12 timmar. Han har aldrig förstått sig på 8-timmarsdagen. Lika litet som jag själv.
Jag lögade min själ i den friska och äkta humor som frodas i stugorna. Jag lyssnade till åldringarnas visdom och gladdes åt glimtarna i deras vakna och pigga ögon.
Naturligtvis hälsade jag på Kalle i Udden och hans hustru Maj-Kari. De äro ett par ungdomar på 87 år och ha nyss varit lite krassliga, men när prästen varit i torpet och gett Kalle nattvarden, frisknade han till och är nu färdig att hoppa över sitt hus, om detta skulle krävas av honom.
För övrigt går en våg av religiositet genom min hemsocken. Utom den riktiga evangeliskt-lutherska kyrkan finnes ett baptisttempel, ett tempel där friförsamlingen (de syndfria) hålla till och ett tempel där Jönköpings missionsförening har sitt tillhåll. Jag tror inte att Kalle i Udden går i något av de tre sistnämnda. Han reder sig med den gamla kyrkan och dessutom har Maj-Kari en bra postilla.
Kalle är jägare och fiskare. De båda gamla lägga ut sina nät i den närbelägna sjön och intet väder får hindra utläggning och upptagning. För icke länge sedan stal någon ädel själ Kalles nybundna nät. Det var en stor förlust för honom. Jag skulle vilja träffa tjuven i jämnt fem minuter. Mera skulle knappt behövas.
När jag gjort Maj-Karis porträtt frågade jag henne om hon tyckte det var likt.
- Dä kan väl inte bli annat än likt, så gammel å ful å mager som jag ä!
Kalles porträtt blev bättre. Observera händerna. De äro resultatet av mycket arbete och mycket gikt.
*
Till slut en historia. Det är söndag och några ungdomar ha samlats hos Johan i Åsen för att spela knekt. Hans hustru Johanna sitter i sängen bakom Johan. Med det ena ögat läser hon i postillan och med det andra tittar hon i sin mans kort.
Plötsligt: - Va i helsike Johan, du har ju knekt!
