Note:
This work was first published in 1965, less than 70 years ago.
Therefore, this work is protected by copyright,
restricting your legal rights to reproduce it.
However, you are welcome to view it on screen, as you do now.
Read more about copyright.
Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Ett ungdomsminne från min Harötid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett ungdomsminne från
min Harötid
Harön hade varit en fridens ort, en stilla ö, som bara stördes några gånger
om året av ett par läsarpräster, som hade olika religion. Den ene var
fosterlandsstiftare och den andre baptist. En mormon hade visserligen varit
ute och nosat ett slag men utan vidare resultat, ty denna art av tro är icke
något nytt för sjöfolk. De tycka bara att det är onödigt att religionen
sanktioneras. Mormonen fick så fruktansvärt mycket stryk en kväll, att
han aldrig återvände. Och baptisterna stodo inte heller vidare högt i kurs,
sedan båtsmansänkan Sara Lom trots sina sjuttio år tvungits till dopets
förnyelse och endast iklädd särken jagats ut på djupt vatten, satt sig, fått
ett par kallsupar, uppblandade med småmört och märlor och dött i
lunginflammation. Hon blev visserligen salig på kuppen, men hennes
död var en förlust för Harön, ty ingen post eller telegraf kunde befordra
en nyhet med så oklanderlig snabbhet som hon. Få människor ha lärt
mig så mycket som Sara. Det var hon som lärde mig förstå, att mäns
fantasi är undermålig när det gäller historier och att det talade ordet är ett
farligare vapen än det skrivna. Sedan dess skriver jag hellre än talar.
Sara Lom hade två söner, som voro mina vänner – ty jag bodde vid
tiden för hennes bortgång på Harön, målade, tecknade och jagade
sjöfågel. Den ene sonen hade varit sjöman och kommit hem efter långvarig
djupvattenssegling för att bli fiskare och bonde som hans fäder under
århundraden. Ty Haröborna äro amfibier. Vikingalynnet driver dem
runt jorden några gånger, men rätt som det är börja de längta efter att
sätta plogen i någon bergskreva, där det finns jord, och att binda skötar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:16:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/adelpsb/0009.html
