- Project Runeberg -  Adel, präster, smugglare, bönder /
15

(1965) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett ungdomsminne från min Harötid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

åkte upp på grundet med fören pekande mot stjärnorna och ingen kunde
nalkas båten på en lång tid. Aktern låg under vatten. Vintern kom och
gjorde ångaren till ett isberg. Och under tiden passade Haröborna på vid
lugnt väder och bärgade allt som kunde bärgas. Helst om nätterna, ty de
voro rädda för varandra.

Men detta arbete ryckte upp befolkningen. All slöhet försvann. Alla
voro inställda på förvärv. Och ombord på en stor ångare finnas mycket
dyrbara saker, många grejor som kunna säljas och användas. Koppar och
mässing går man inte och plockar var som helst på land. Sådant tas
lättare ur sjön.

En dykarbåt kom ut. Jag hade sedan ett par månader lämnat Harön,
men jag fick en vacker dag ett brev från Petter Lom, i vilket han
uppmanade mig att resa dit på några dar. Det var en av de två dykarna som
han ville åt. Dykarna höllo på att undersöka Moscow, men en av dem
sysslade med andra saker bredvid. Det gällde Petters bror Calle. Petter
skulle möta mig med sparkstötting vid Bredskär, om jag ville ta skjuts
från Fårdjuphamn. Det var frågan om kärlek.

Jo, jag tackar, jag! Tänk att kärlek trivs i vårt kalla klimat. Och i år
var det ändå särskilt kallt. Havet låg fruset milsvitt utåt med en och
annan mörkblå brunn med alfågel och säl i tallriksis och skruvis och berg
av is som kommo en att tänka på Nordpolen och Nansen. Men utanför
Harön låg en öppen ränna och där låg dykarbåten bredvid Moscow. Den
hade blivit överraskad av kölden och kunde inte komma därifrån. Ibland
smällde det till och rännan täcktes av blåis - dykarna kunde inte arbeta
utan gingo i land och ägnade sig åt sina animala instinkter. En av dem
var rätt gammal, men den yngre var en skön karl och han hade under
hösten hunnit förvirra hjärnorna på många Haröflickor. De tyckte helt
naturligt att han såg pampig ut i sin dykardräkt. Och man måste ju
medge att en man klädd i den kostymen måste bräcka alla andra, vare sig de
bära flottans uniform eller Uplands artilleriregementes. Det vill säga i
land voro de eleganta och soignerade, men flickorna, som ofta besökte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:16:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/adelpsb/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free