- Project Runeberg -  Adel, präster, smugglare, bönder /
29

(1965) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det konstnärliga lättsinnet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DET KONSTNÄRLIGA LÄTTS NNET

människa. Han fick av den gamle praktfulle Pontus Furstenberg 250
kronor i månaden på grund av sin begåvning. Han fick dessa pengar för
att måla dekorativa saker i Valands trappuppgång .Den första i varje
månad hämtade han pengarna och försvann lika regelbundet för 2 à 3
dagar. Då han åter uppenbarade sig i sinnevärlden, voro pengarna slut
och han fick börja leva på det jag och andra förtjänade på att måla
vykort - påsk-, pingst- och lövhyddokort till 10 à 25 öre stycket, dem vi
sålde i cigarrbutiker och andra liknande affärer. Han bodde hos någon
släkting, som var tapetserare och betalade 30 kronor i helinackordering
där, men han föredrog att kinesa hos oss som hade hyrt ett gammalt kök
i stadens utkant. Han blev vår gäst på grund av sitt goda humör. Han var
alltid glad och arbetade med glädje. Men han gjorde aldrig något färdigt.

Jag har aldrig någonsin träffat på någon konstnär, som har förstått en
kvinnokropp som han. Han gav fan i huvud, händer och fötter och
tecknade bara det centrala hos kvinnan - så vackert och känsligt och skönt
med kol, att jag aldrig sett så vacker mening hos någon konstnär, då det
gällt att framställa själva kroppens karaktär.

Det kunde hända att han, då vi någon gång voro bjudna i vänliga
familjer, som förstodo vår misär, kunde sätta sig att stirra på en ung
flicka i sällskapet och falla i gråt. Jag lockade ut honom för att icke hans
psyke skulle störa värdfolket - och en gång frågade jag: - Varför gråter
du, Otto?

— Åh - och hans axlar skakade av gråt - jag tänker - tänk om någon
skulle skända den flickan eller bara tänka på att bära sig illa åt mot
henne, för hon är ju bara god och ren, god och ren!

Och det dröjde länge innan jag fick honom lugn. I nästa ögonblick
blev han Otto igen och gick tillbaka in i salongen, rakt på värdinnan och
sade: - Har ni något ylons (öl) för jag är så förbannat törstig!

Nå, det var ju bara att gå, ty han passade inte i salonger.

En gång, då han den första i någon månad fått sina månadspengar av
Pontus Furstenberg och jag kom hem till mitt underliga logi (jag bodde

29

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:05 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adelpsb/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free