- Project Runeberg -  Adel, präster, smugglare, bönder /
31

(1965) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det konstnärliga lättsinnet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DET KONSTNÄRLIGA LÄTTS NNET

gång och väntade. Jag fick vänta länge, men efter någon halvtimme kom
lian ännu försiktigare än förut, seende sig om. Jag högg honom igen.

- Jag är en förlorad son! Kan jag inte få gå ut?

- Jo, jag märker att du är omöjlig. Du får gå ut, men endast på det
villkor, att jag får alla dina pengar.

- Ja gärna, men lite vill jag ha som grundplåt för att börja ett nytt
liv!

Han tog fram en solkig plånbok och lämnade mig den. Silverpengar
dråsade ur den ned på gatan. Jag tog alla sedlarna och gav honom 75
öre av silvret, tog avsked och gick hem till min garderob.

Klockan elva följande morgon kom han hem till mig. Han var alldeles
sönderslagen i ansiktet och grät.

- Jag är en förlorad son! Har du något öl? Kan du tänka dig, att jag
fick som vanligt mina 250 kronor av Fürstenberg i går, men i dag har jag
inte ett öre. Har du några pengar?

- Nej.

- Jag är en förlorad son! Men jag vet var vi får öl på kredit! Man har
väl förbindelser, för fan!

Jag lät honom sväva i ovisshet till kvällen. Sen orkade jag inte längre,
utan gav honom hans pengar, varefter han försvann som vanligt ett par
dagar och kom tillbaka, trasig och ännu mera sönderslagen och eländig.
Efter dylika perioder arbetade han och gjorde härliga saker. Han gjorde
kolteckningar, som för mitt minne stå som fullödiga konstverk och
målade tavlor med oljefärg och fotogen på pappbitar - härliga ting, av
vilka jag har kvar några. Vi voro nämligen så fattiga, att vi icke hade
råd att köpa duk eller olja, eller terpentin, utan stulo fotogen ur min
värdinnas lampa för att lösa upp vår rätt åldriga oljefärg.

Jag flyttade till Stockholm och gifte mig efter ett par år av verkligt
bohèmeliv - nog så uppfostrande. Otto flyttade efter. En dag kom en
kamrat och hälsade på i mitt nya hem. Han var trasig, hungrig, full av
längtan efter konst. Jag och min hustru klädde upp honom från topp till

31

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:05 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adelpsb/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free