Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det konstnärliga lättsinnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET KONSTNÄRLIGA LÄTTSINNET
Stockholm. Mot slutet av sin vistelse här hade han bott i ett hus, som
man höll på att riva. Han flyttade allteftersom man rev huset en våning
längre ner och hamnade i källarvåningen. Först då man började ändra
om källarn, flyttade han och blev kines hos någon lika husvill. - Alltnog
- han kom till Paris och skulle leva på att skicka hem teckningar till
Stockholm. Han sände några till mig, härliga kolteckningar, fulla av liv.
Men så småningom upphörde han att fixera dem. Han gjorde ett
konstverk på ett ark karduspapper, slog ett snöre om arket och slängde det i
någon brevlåda. Då papperet kom hit, tillknycklat, eländigt, trasigt,
kunde man möjligen se att något varit tecknat på det, men kolet var till
största del försvunnet. Jag skrev och förebrådde honom slarvet. Han
svarade att postverket icke hade nog vördnad för konst.
Jag reste till Paris ett år, huvudsakligen för att ta reda på Otto. Nathan
Söderblom, som då var präst där, hade hjälpt honom och lagt ner
verkligt arbete på att få honom på rätt bog, men Otto måste leva sitt liv utan
att någon egentligen kunde inverka på honom. Efter mycket besvär fick
jag reda på hans adress - nånstans långt uppe på Montmartre. Då jag
kom dit var han inte inne i sitt rum. En gammal kvinna, som jag träffade
och frågade om honom, bara skakade på huvudet. Många artister hade
hon sett, men ingen sådan. Jag blev visad in i hans lya. Där fanns ingen
möbel, om man inte räknar en åldrig kappsäck, som låg mitt på golvet. I
ett hörn fanns en hylla, från vilken en trasa hängde ned. Jag lyfte på
trasan. Bakom den stod ett nattkärl och en väldig, vacker lerburk från
Quimper, innehållande något som luktade som fläskflott.
- Nå, men var ligger monsieur Otto? Här finns ju ingen säng.
— Det vet jag inte, svarade gumman. Men ibland om morgnarna, när
jag kommer in, sitter han på golvet och använder kappsäcken som
rit-bräde. Han är mycket egendomlig. Han sjunger mest. Och ibland
kommer andra artister hit om nätterna och har vin med sig och sjunger. Men
nu kommer han förresten själv!
Steg hördes i trappan. Dörren öppnades och Otto kiev in. Ingen må
E ifström IX:3
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
