- Project Runeberg -  Adel, präster, smugglare, bönder /
36

(1965) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det konstnärliga lättsinnet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DET KONSTNÄRLIGA LÄTTS NNET

herrn? Herrn förfaller på det här sättet! - Åh, med mej ä dä ingen fara,
sa Olle, jag reser till Paris i kväll! - Såå, det var tusan, sa gubben, var
har herrn fått pengar till det? - Dem får jag av herr Fürstenberg, sa Olle.
Och det imponerade på gubben, så han sa: Nåja, herrn har talang, kom
hem till mig klockan två, så får herrn pengar. Olle kom och fick. Men
vad får jag? Dina småpengar på sin höjd. Men säg till om mera öl! Hur
dags reser du? Niotåget till Havre? Jag kommer till stationen. För resten
är jag en förlorad son. Vet du, det finns en liten gubbe på en krog oppe
på Butte Montmartre, som jag har lärt sjunga Bellman. Han tar sig för
var dag och jag lämnar tamejfan inte Paris förrän han har lärt sej
"Fjäriln vingad" och "Kom, sköna källarflickor". Han kinesar hos mej
ibland när vi inte har några pengar. Han är en riktig buse som jag skulle
vilja måla, om jag hade färg. En gång då vi inte hade pengar, gick vi
opp till Nils Forsberg och jag skickade in gubben att tigga. Jäklar i mej
kom han inte ut med fem francs och vi gick ner i trädgårn och drack
ab-sint, men då kom Nils Forsberg och fick se oss. Busen smet men jag satt
kvar, och gick fram till Forsberg och sa att jag är en förlorad son. Han
svarade att jag hade talang. I helsike, sa jag, jag har geni, men sådant
förtjänar man inga pengar på. Dom stackarna som har talang, dom blir rika
och tjocka som grosshandlare, men alla genin blir förlorade söner. Jag kan
inte glömma Calle Larsson som sa åt mig att jag borde gå ner i
Stadsgården i Stockholm och lämpa kol i stället för att gå och slarva. Det lämpar
jag mig inte för, sa jag. Det förlåter jag honom aldrig. Men klä på dig så
får vi frukost!

Jag steg upp och klädde mig, gick in till min reskamrat och fick 100
francs, tog en droska och köpte en ny kostym åt Otto, varefter han
försvann, dock först sedan vi ätit frukost.

Men vid tåget på kvällen var han där. Han kom i sista ögonblicket
och skrek: Nu har du väl några franska pengar? Jag gav honom allt vad
jag kunde kalla mitt och han försvann i ett ångmoln. -

Det finns underliga figurer i världen. Och denne Otto var en av gu-

36

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:05 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adelpsb/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free