- Project Runeberg -  Adel, präster, smugglare, bönder /
88

(1965) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skälisen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


I skälisen



Jag hade kommit överens med gubbarna att gå ut i skälisen på det gamla
sättet – bara isen ville komma. Men under de sista trettio åren har det
egentligen aldrig funnits någon is att räkna med. Ett och annat år låg
den kanske ett par mil utåt havet, tunn och oframkomlig. Men den
gången jag tänker på nu, hade nordosten kommit på allvar och trängt ihop
flaken och gjort isberg av dem. Vi gingo upp på utsiktsberget och tittade
genom våra gamla skeppskikare och konstaterade att om det fanns någon
möjlighet att få skäl, måste vi gå åtskilliga mil ut till havs.

Vi hade bara en isbåt, ett minne från den tiden, då rospiggarna åto
skälspäck tills de glänste av fett över hela ansiktet. Båten stod i ett skjul
och var rätt väl omskött, men där fick den också stå, ty man fick inga
pengar för späck numera, åtminstone mycket litet. Och det var ingen idé
att gå ut i skälisen, när man i alla fall hade sommargäster, som betalade
för stugan mycket mera än man hade kunnat tänka sig från början.
Rospiggarna blevo rika och började försumma fisket och framför allt
skälfisket. Deras grovkalibriga gevär med underbara kolvar rostade på
väggarna och man började glömma konsten att på hundra stegs avstånd
sätta en kula just mitt i förra skottets kulhål.

Men gubbarna, de gamla skäljägarna, hade inte glömt sin konst. De
kunde sköta is. Detta att reda sig i isen under alla förhållanden är något
högt och storartat. Isbåten var också raffinerat byggd och dess köl var
en kurva så styvt avvägd, att den egentligen inte besvärade, ty den rörde
isen bara med några tum. Sex man voro vi – tre på var sida med drag-

88

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:05 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adelpsb/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free