- Project Runeberg -  Adel, präster, smugglare, bönder /
95

(1965) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I skälisen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I SKÄLISEN

dem med framföttema och hålla dem fast mot bröstet. Men de voro för
stora. De började redan bli gula.

- Nu får Engström säja va fan han vill, men nu vill jag ha kött, sade
Österbom. Adjö, Engström!

Och Österbom reste sig fruktansvärd och medhavande sin pikstav. Han
började springa fram emot skälarna.

Hela kolonien gjorde helt om för att söka den stora brunnens öppna
vatten, men en stor del av den sökte sig ned i sina blåshål, vilka lågo
närmare. Mitt inne i detta konglomerat av kött och fasa såg jag Österbom,
som svängande sin pikstav i vansinnig längtan att döda något. Koloniens
ledare, den stora ståten, vände sig vrålande ett tag mot Österbom, som
stannade och ställde sig med sitt tillhygge i högsta hugg. Ståten tycktes
överlägga. Och med ett hemskt tjurvrål kastade han sig fram emot
Österbom. Ur hans käft utgick stora flak av fradga, seg och osympatisk -
ungefär som pannkakssmet - och hans vrål var djupare i ton och hemskare
än ett hungrigt lejons. Hans gap var stort och hans fruktansvärda tänder
lyste.

Österbom högg fel. Hans pikstav av ask råkade ståten på halsen,
Österbom halkade på isen och kastade sig åt sidan, men hans ena ben blev
kvar under ståtens kropp. Det var hemskt att se. Men det är underligt
med livet i alla fall! Skälen lämnade honom och började hoppa mot
öpp-nan i isen. När en gråskäl hoppar, tar han inte i med framskrävlingarna
utan reser sig med framkroppen och kastar sig framåt med hjälp av
bakkroppen. Han kan röra sig framåt i kurvor och ha minst tre meters höjd
- och det är icke uteslutet att han i något moment av sin framfart lämnar
isen med hela sin kropp. Ett lejon ser icke så farligt ut som en vred
gråskäl. Och hans vrål under anfallet är fruktansvärdare än något annat
ljud i naturen.

Nå - Österbom reste sig upp och kände på sitt ben och fann det friskt
och skrek: - Skjut, Engström! Men skälen var just i linje med Österbom
och jag vägrade att skjuta. Så småningom kommo de gamla skälarna ned

95

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:05 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adelpsb/0097.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free