- Project Runeberg -  Adel, präster, smugglare, bönder /
113

(1965) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Madam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MADAM

barn, alltså till år 1878. Under tiden växte ungarna upp och uppfostrades
i verklig tukt och Herrens förmaning. Den äldste, Ferdinand, som var
född år 1854, blev sjöman och kom aldrig tillbaka. Den yngre, Hjalmar,
föddes samma år modern blev änka, år 1858.

Hennes första ensamma år vid Gården måste ha varit krävande.
Iklädd mannens byxor och stövlar gick hon och drog ris och strandvrak
hem till Gården åtföljd av en vit tacka, som hon kallade Hjärtat. Ty på
den tiden funnos vilda får på Gotska Sandön. Hon hade tämjt några,
som under hårda vintrar kommit till hennes ensliga bostad, genom att
bjuda dem på brödkanter och potatisskal. När Hjärtat fick ungar,
sparades de för gummans skull av dem som skötte om fårbeståndet. Ty
madam förvärvade alltmer aktning, ju mer fyrbetjäningen såg, att hon icke
låg någon till last utan förtjänade sitt bröd på egen hand, trots det att
hon var fattig som en lus. Hon gick på stranden och slog ut kopparbult
ur strandvrak och sålde metallen. Hon gjorde drev. Hon fann alltid
något efter någon storm och det avyttrade hon. Hon hjälpte till vid tvätt
och slakt, hon stickade strumpor och spann åt dem som begärde. Hon
spådde i kaffe och kort. På baksidorna såg hennes gamla svarta spel ut
som en killelek på grund av de stora kaffefläckarna. Hon älskade djur.
Och när hon en gång en vinter måste lämna gården för att hjälpa till i
något hem vid fyrarna - det var en hemskt kall vinter - fann hon vid
återkomsten Hjärtat död, ihjälfrusen och ihjälsvulten. Hjärtat hade blivit
för tam och madam Söderlund sörjde.

Hon läste några gamla romantiska böcker, som hon fick låna ur
fyrmästarens bibliotek. I dessa böcker hade hon hittat namn på sina katter.
En hette Semir, en Tony och en Atis. Ty hon kunde läsa och begrep vad
hon läste. Hon hade lärt sina pojkar att läsa. Och när tiden kom då de
voro i skolåldern och måste landsförvisas till Fårö folkskola, hände det
att den yngre sonen tre gånger rymde från skolan för att få vistas i sitt
fattiga men älskade hem. Gumman var sträng men rättvis. Och när
någon av pojkarna gjort något sattyg, måste han själv klättra upp i en björk

Engström IX:8

"3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:05 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adelpsb/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free