- Project Runeberg -  Adel, präster, smugglare, bönder /
118

(1965) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Madam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MADAM

hända, att en pilspets av flinta dök upp i ljuset eller ett mynt - eller en
bit av en stenålderskruka.

Fyrmästaren på Sandön har berättat för mig hur det gick till, då
mausoleet var färdigt. Fyrvaktare Hjalmar Söderlund hade gjort en kista åt
sin fars skelett, en smal kista, där han hade placerat benen som de skulle
ligga. Den låg längst nere till vänster i kryptan - en underlig, smal kista
av ek. Men Hjalmar hade gjort den så smal av praktiska skäl, ty köttet
var ju borta, allt var torrt, benen lågo för sig själva, alltså behövdes bara
en smal låda, där man lade skallen i ena ändan och benen i den andra.

- Och nu måste mamma ner dit och se när vi lägger in pappas kista i
mausoleet!

- Inte kan jag gå dit - jag är för gammal, sade madam.

- Jag skjutsar madam ned, sade fyrmästaren, ty han var ägare av öns
enda häst. Och de tre, madam, Hjalmar Söderlund och fyrmästaren,
reste ned till Gården och veko av till fots åt kyrkogården till. Madam
Söderlund var hopskrynklad av gikt och gick med två käppar - över nittio
år gammal. De båda männen hjälpte gumman, och efter åtskilligt besvär
voro de framme vid kyrkogården. Mycket hade förändrat sig sedan sista
gången madam var där. Staketet var nedruttnat, sanden och stormen
tillsammans hade utplånat spåren efter de gamla gravarna. Men stolt reste
sig Hjalmar Söderlunds cementmausoleum med sin solida ekdörr. Över
dörren låg i en hålighet en tavla med vackert målade bokstäver. På den
hade fyrvaktare Söderlund präntat:

"Den aldra högstes makt helga, velsigna och bevara detta hviloi*um.

Och upptag deras sjelar hvars kroppar här såfver."

(Jag måste medge, att jag, när jag första gången såg denna kyrkogård
och dess mausoleum, kände en underbar känsla av vild ensamhet, vild
glädje över att kunna känna mig ett med sanden och det gröna havet
och måsarnas skri.)

118

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:05 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adelpsb/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free