- Project Runeberg -  Adel, präster, smugglare, bönder /
120

(1965) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Madam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MADAM

Söderlund i sanden. Men si ja visste att han hade en framtand borta. Å
de stämde när ja fick skallen i händerna. Dä var Söderlund - å nu
kommer ja ätter! Snart! För ja har ingen glädje utå livet nu när alla barna
ä ute å ja ä över nittio år å Söderlund ä borta. Si dä ä som om dom som
har vart tillsammans i ungdomen å i kärleken aldri skulle kunna skiljas
åt. Si ja tror att scheletterna söker opp varandra i sån här sand. Di
kryper ihop å blir som ett schelett ihop.

Nu är madam Söderlund död och ligger begraven i det av sonen
byggda mausoleet. Kyrkogården, på vilken denna cementkonstruktion står,
är den mest ensliga dödsåker jag sett. Oändligt enslig och dyster. Och
när allt är tyst i stranden, hör man ändå ett underbart tragiskt sus från
skogen, om också kronorna stå dödsstilla. Det är som om alla Östersjöns
vindar skulle ha tagit bostad i kronorna för att vila sig ett slag i ångest.

När jag var där sist för att rita av kryptan, hade öppnat ekdörren och
såg ned i dunklet, fick jag en känsla att jag störde madam Söderlund.
Jag blev till och med litet rädd för ensamheten. När jag gick tillbaka till
den jaktstuga där jag bodde och traverserade en av vinden uppriven
sandgrop, sprang en hare fram under en trädrot och verkade ännu
ensligare än jag. Jag gick förbi en av de nya agafyrarna och snavade på en
stig över ett lårben av en människa. Jag gick in i skogen och hittade en
stensättning från forna tider. Mitt i den låg underkäken av en människa
bland vita sälben. Jag hittade en nästan hel dödskalle under en gammal
tall som kunde vara många hundra år gammal. Ty på Sandön växa
träden långsamt och motvilligt. Stormarna hindra riktningen uppåt.
Träden föredraga att breda ut sig över mossan.

Jag gick fram till den gamla Gården, där sjörövaren härjat och där
man funnit skelett av människor, då man reparerat golven, skallar med
märken efter yxhugg och ben med stora hak i. I den stuga, där madam
bott och där sanden håller på att döda den förr rika växtligheten, som
arbetat sig fram genom golvspringorna och nöter de gamla
golvplankorna, lågo reliker efter gumman - en krinolinställning, en spetsmössa, en

120

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 17:57:05 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/adelpsb/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free